Jahapp, så har man då arbetat 2 nätter. Hade en förstföderska första natten. Kände att jag verkligen hade tid och kunde tillbringa mycket tid inne hos henne. Sen var jag tyvärr tvungen att lämna över men det kändes ändå som en revanch. Hon behövde aldrig använda sig av epidural (EDA) vilket jag ser som en vinst. Jag tror att ökad närvaro av personal kan ge en ökad trygghet vilket i sig ger en bättre upplevelse av förlossningen.
Jag är just nu så trött på EDA. Just nu är jag inne i en ”down” period känns det som. Jag önskar att fler födande kvinnor litar på sig själv och framför allt på sin kropp. Just nu har jag träffat alldeles för många, framför allt förtsföderskor som litar alldeles för mycket på att EDA´n. Jag är inte helt emot bedövning, tvärtemot kan den ibland vara en räddning för att hjälpa kvinnan under en lång, uttröttande och jobbig förlossning. Men många verkar se på EDA´n som nödvändig och inte många ser de negativa bitarna.
Så en gång för alla. Här är min syn.
Negativt: En EDA ger oftast en värksvaghet och ett värkstimulerande dropp är ett måste. En kontinuerlig fosterövervakning är nödvändig ofta med skalpelektrod. Förlossningen drar ofta ut på tiden men det behöver inte betyda att det enbart är pga EDA´n. Många får svårt med att kunna kissa. Detta kan även sitta i många timmar efter förlossningen. Tappning av urin är inte ovanligt, snarare regel än undantag.
Hos vissa kvinna sitter bedövningen så ordentligt att den naturliga krystkänslan aldrig infinner sig. Visst kan man försöka få kvinnan att hitta den men det är betydligt svårare än om den kommer naturligt. En naturlig krystning tror jag även gör att risken för stora bristningar motverkas. Kvinnan känner själv hur mycket hon ska trycka på. Det känns som interventioner (yttre press, sugklockor) är vanligare men det är inget jag sett statistik på.
Positivt: Otroligt bra bedövning då kvinnan behöver den. Tex vid långa förlossningar eller då mamman är helt slut. Kan även vara bra om man kommer till ett läge då det verkligen behövs mer smärtlindring för att kunna slappna av.
Mitt råd är istället. Träna andning, gärna yoga. Men framförallt, lita på dig själv! Och samma sak till maken/sambon/partnern. Lita på kvinnan och peppa henne där och då. Höj henne till skyarna! Man behver höra att man är bäst på att föda (!), inte att man nog inte klarar det, för det är så det kan bli då någon tvivlar även om det är av välvilja. Med välvilja menar jag att det ofta är svårt att stå brevid någon man gillar/älskar och se denne ha ont. Ofta ses då hjälpen som att det är nödvändigt med mer smärtlindring. Man vill helt enkelt hjälpa den man älskar.
Klart man kan tvivla då man har ont! Smärta är oftast inte av god natur utan är ofta av ondo och ett tecken på att något är fel. En smärta under förlossningen är dock ofta av godo. Det är en positiv smärta och inget sjukligt utan naturligt. Det är lättare att hantera om någon tror på ens förmåga och peppar.
Ät, vila och sov innan förlossningen drar igång ordentligt. Försök att vila istället för att dra på för att få igång förlossningen. Förlossningen kommer igång oavsett om man försöker få igång det eller inte men förutsättningarna för en bra upplevelse är mycket bättre om kvinnan har ett bra utgångsstatus. En kvinna som ätit och sovit (i alla fall lite) har mycket bättre förutsättningar att få en positiv förlossningsupplevelse än om man kommer in till en förlossningavdelning utan att ha ätit något på länge eller om hon är helt slut.
Klart slut!
/Mia
Publicerat av Mia 
Mia, mer eller mindre... 