Fröken fräken

Vår lilla fröken här hemma är en riktig spillevink. Älskar att spela teater och älskar dockor, prinsess-saker och att få använda kjol/klänningar. Trodde aldrig jag skulle bli en sånhär mamma. Jag låter henne hållas. Jag har alltid strävat efter att barnen ska få ha ganska unisexa kläder men denna tös bara älskar allt som har med kjoltyg att göra. Dessutom älskar hon rosa. *Ack ack*

Hon blev super duper lycklig häromdagen då hon fick en ny klänning från Me & I. Var tvungen att prova på en gång.

Igår var vi iväg på kalas. Fröken fick där en försenad födelsedagspresent och lyckan var fullgjord. Hon fick en dockvagn. Det var på håret att hon ville ha den i sängen inatt. Hon har en dockvagn (Brio) sen innan men den är inte lika bra tydligen. På kalaset hade hon den andra av sina nya klänningar (molnklänningen är också den från Me&I) och naturligtvis var hon tvungen att ha den idag igen.

Näpp, nu ska lilla fröken få gå på sitt första tandläkarbesök.

Tjingeling Mia

Tankar som skrämmer

Den senaste tiden har det varit väldigt många våldsbrott som riktat sig mot barn. Barnen har bragts om livet och bara tanken gör att det knyter sig i bröstet. Nu senast var det en 5-åring som knivskars svårt och dog och för några veckor sedan var det 2 små barn under 3 år som brutalt knivmördades. Hur sjuk får man vara. För det måste vara sjukt! Överhuvud taget att ta livet av någon och dessutom ett barn. Att de dessutom använder kniv gör att det stärker mina tankar. En god vän sa en gång till mig att det är mycket svårare/mer känslokallt att döda någon med kniv än med pistol/revolver eftersom du måste ha närkontakt med offret. Han hade lärt sig det under en utbildning när de diskuterade våldsbrott.

Tankarna skrämmer mig och rädslan för att de dvs förövarna ska finnas i min närhet skrämmer mig. Jag hoppas att jag aldrig behöver stöta på detta hemska i min närhet. Jag hoppas det aldrig inträffar igen och mina tankar går till barnen och deras anhöriga. Jag sörjer med dem. Jag hoppas att döden kom snabbt och att offren slapp lida. Må de vila i frid och att förövaren/förövarna grips!

/Mia

Gympa

Idag var det premiär för barnens nya aktivitet. Har ännu inte låtit dem göra något regelbundet men nu tänkte jag att de skulle få göra något och därför anmälde jag dem till gympa. Varje lördag framöver ska de få gå på gympa i varsin grupp. Kan säga att det verkligen var uppskattat och barnen tyckte det var jättekul!

Det får mig att tänka tillbaks till min egna barndom. När jag var liten så gick varenda tjej i min omgivning på balett. Kan inte påstå att jag är direkt smidig. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Inte var det direkt en aktivitet som passade mig heller. Men det var det som erbjöds och dessutom så gick varenda unge i mitt grannskap på denna aktivitet.

Annars så slappar jag lite just nu. Har långledigt från jobbet och börjar jobba först nästa helg. Önskar bara att det kunde bli lite mera vår. Saknar känslan av att det nu går mot ljusare tiden. Jag älskar sommaren och kan ibland tycka att hösten/vintern bara är ett nödvändigt ont. Nä, fram med mer sol och slappare klädsel. Ingen geggamojja eller trasiga gummikläder.

Har dåligt med skaparlust men har ändå lyckas få ihop ett kort tills imorgon. Vi ska på 16 års kalas…

/Mia

Full planering för juni

Schemat blev äntligen färdigt och igår kväll beställde vi en resa till Rohdos. Har aldrig varit där så det blir nog bra. Vi (eller snarare jag) har efter en smärre ångest fundering samt ett stor dos av dåligt samvete bestämt oss för att åka själva. Barnen ska få vara hemma och mysa med sin mormor & morfar. Vi kan behöva ha en liten Love-vacation och ladda kärleks batterierna. Morfar frågade dessutom om de inte kunde få låna kidsen och jag vet att de kommer att ha det jättebra där. Men det känns i mamma-hjärtat. Det känns som jag sviker dem eftersom de inte får följa med.

Så i mitten av juni åker vi mot varmare breddgrader. 30°, bad och sol med en gnutta god mat sitter nog inte fel. Innan vi åker till vårt solställe ska vi hinna med ett bröllop (den 7/6). Sen kommer vi hem två dagar innan midsommar för att sen kanske bli bjudna till ett annat bröllop den 27/6. Juni blir både hektiskt och kostsamt.

Fast resan blev faktiskt inte så dyr. 1 vecka för mig & maken på 3 stjärnigt hotell med pool för sammanlagt 8300 pix inklusive alla konstiga avgifter, mat på flyget och annat. Med barnen skulle dock resan landat på en runda 19000 pix istället. Kan faktiskt tycka att det är lite fel att de får betala helt pris fastän det blir i ”extrasäng”.

Barnen har idag varit hemma och trots att jag gärna ville vara en såndär super mamma så blev det inte så. Vi har ”bara” lekt med pärlor (halsband & pärlplattor), myst och sen dök dom ner i badkaret en sväng. Har själv haft en massa att fixa och ringa under dagen så vidare sällskaplig har jag nog inte varit.

Nä, nu får det bli middag istället. Har bara så himla dålig fantasi just nu bara. Vad ska man hitta på?

/Mia

Väntar

Jag väntar.

Hela livet går väl ändå mycket ut på att vänta. Väntan kan vara mer eller mindre jobbig och ta mer eller mindre plats i ens liv. En del väntar på bebis, lönebesked, i telefonköer, i kassakön, på att chefer ska höra av sig etc.

Jag väntar på att mitt schema ska bli färdigt. Inte så stort kanske men just nu en viktig faktor i mitt liv. Jag har en hel del spännande framför mig. Möhippa, bröllop, födelsedagar, fester men även en resa kanske. Resan beror framförallt på om jag nu får ledigt och att de (dvs mina kollegor som i slutändan fixar schemat) inte lägger in mig på ett pass då jag tänkte vara ledig. *Uhh*, denna väntan…

Snart bär det iväg till förlossningen igen. Ge mig en tumme för att jag ska få ett PN (Partus Normalis) nu då.

Kram Mia

Lilla L 3 år!

Lyckan för ett barn måste väl ändå vara att få saker man gillar. Lilla L har idag fått en cykel i 3 års present av sina farföräldrar. Glädjen lyser friskt i mitt barns ögon.

Lyckan för en förälder måste vara att se sitt barn vara lycklig.

Prinsess utstyreln från sin mor & far gick även den hem hos fröken…

/Mia

Med längtan

Till ett varmare ställe. Jag har just nu en längtan. Jag vill åka utomlands. Det var ett par år sedan. Inte för att jag ångrar något. Jag lyckats få 2 underbara småttingar. Utbildat mig, köpt lägenhet, sålt lägenhet och köpt hus, renoverat hus samt varit en hel del föräldraledig. Jag har helt enkelt levt ett intensivt liv. Men nu börjar det pocka i min längtan. Att vi dessutom numera har två löner varje månad gör ju inte saken sämre. Helt plötsligt ökade inkomsterna. Man blir inte särskilt rik på studiebidrag eller föräldraledighet.Problemet är bara att jag är snål. Vill inte slänga en 20 lax på en vecka utomlands mitt i sommaren. Sommaren i Sverige är ganska fin och varför ska man dra ifrån den då och dessutom betala för det? Men längtan till varmare väder, sol, bad och en massa god mat finns där. Vi får se om jag kan pyssla lite med min schemaläggning kanske så går det kanske att få ihop.

Vill passa på att gratulera David och hans tjej som fick en lite tös i måndags. Dessutom så kom de in till mig på min arbetsplats så jag har redan fått se tösabiten. Tra da la.

Imorgon fyller mitt yngsta mirakel 3 år. Fatta vad tiden har gått fort. Vill inte att hon ska växa ifrån mig. Jag hinner inte med! Men här ska det firas i alla fall. Blir kalas med fika för farfar & farmor och sen middag med ett par goda vänner & deras barn. På lördag går vi hem till min pappa för påskmiddag kombinerat med födelsedagsfirande för tösen. Hon blir nog uppvaktad i alla fall. Själva så har vi köpt små princessliknande saker. Hon älskar att klä ut sig så jag köpte nån tyll kjol som säkert kommer falla fröken i smaken.

Lilla fröken L som nykläckt. Här är hon 8 timmar gammal. Klockan 08.42 den 21:a mars 2005 föddes vårt andra mirakel på KS (Karolinska Sjukhuset) i Solna. Tösen hade en matchvikt på 4165 gram till ståtliga 53 cm.

Idag är hon en sprallig, dockälskande tös som älskar att busa och mysa med sin bror…

/Mia

Nytt bord?

Varit ute med bror min och tittat på möbler. Hittade ett nytt bord som jag bara älskar. Måste övertala gubben bara att det är en ‘måste’ sak. Vi får se vad han säger, han skulle kika på det på hemvägen.

Bilden är tagen med mobilkamera, därav den halvdåliga kvailten. Bordet ser ganska rustikt ut och jag bara vill ha det. Hur gör man? Hoppas gubben förstår det också… *Hi hi*

Annars är det ganska lugnt. Tösens rum är färdig. Bildbevis lägger jag in senare. Har jobbat hela helgen, gick av igår morse och sen var det me&I party på kvällen.  Köpte en massa fina kläder till kidsen. På jobbet har det varit lugnt. Inte många barn kom till världen hos oss denna helgen. Skönt att få tagga ner lite och inte behöva springa runt hela tiden.

Hijopp, dags att hämta småttingarna!

/Mia 🙂

Misslyckad målning

Självklart blev den nya målningen i en helt annan och fel färg. Hade tänkt göra det enkelt för mig och endast köpa lite mer färg eftersom lilla fröken har små figurer (Wallies) uppsatta på väggen. Kändes trist att behöva riva ner dem. Tyvärr fick vi då tag i en nyans mörkare färg vilket blev helt fel.  *grrr*

Blir till att köpa mer färg.

Glömde även berätta att jag nu tagit tag i en massa saker. Har tex i flera år tänk att jag (& familjen) bör vaccinera oss mot TBE som sprids med fästingar. Nu har jag i alla fall tagit tag i det och jag och barnen har fått vår första spruta. Det var nog tur att jag var ute i tid eftersom vaccinet började ta slut (!) nere på vårdcentralen.

Enligt flera prognoser så kommer antalet fästingar att vara mer i år pga den milda vintern och smittspridningen av TBE kan därmed öka. Men hur viktigt det var kan jag ändå inte säga. Det jag dock kan säga är att det sved och kommer att svida mer i plånboken. Ack, vad dyrt men ändå värt det enligt mig.

 /Mia

Tillbaka med renoveringslust

Jag blir rastlös. Och det blir jag ofta. Tyvärr går det ut på min familj.

Jag älskar att starta nya projekt. Ibland så sprutar det idéer ur huvudet på mig. Jag startar gärna projekt men är urkass på att slutföra dem. Jag får en idé om hur något kan bli/vara och sen börjar jag riva. Sa jag att jag är envis också?

I helgen så startade jag då upp ett nytt projekt till min makes förtret. Det kan ju inte vara så farligt. ”Riv lite här och bygg sen upp det igen”. Lättare sagt än gjort. Men nu börjar jag se slutet…

Låt mig förklara.
Vår dotters rum är litet. Gulligt men ack så litet. Vid flera tillfällen har jag sett att många andra i liknande hus har rivit en bit av kattvinden och flyttat ut väggen. På så sätt har rummet blivit större. Inte mycket men man lurar ögat litet och det ser större ut och du får mer utrymme. Naturligtvis kunde jag då inte låta bli.

Att riva är min starkaste sida.

Här flyttas väggen ut. Det är två kort vid två tillfällen.
Maken är bättre på att bygga upp det igen. Men till mitt försvar så kan jag säga att jag faktiskt varit med och byggt upp denna gången. Men det är lite svårt att fotografera sig själv ”in action” så att säga.

Väggen är uppe. Spackling är färdig och nytt golv lades i väntan på att spacklingen skulle torka.

Ny färg på golv och väggar. Förändringen är snart färdig.
Nu fattas ”bara” att färgen ska torka och sen in med lister och möbler. Vi räknar med att tösen ska kunna flytta in igen i helgen. Så allt som allt tog vårt mitt lilla projekt ca en vecka att genomföra.

Sen har vi inköpt allt till badrummet också dvs alla medel, kakel, klinker och annat som man måste ha i ett badrum. Fattas gör fönstret (kommer på måndag) och badrumsmöbler men jag räknar med att vi hinner inhandla det innan det behövs…

Livet fortsätter…
Kram Mia