Mia är lite över 30, mamma till 2 underbara ungar, gift med Nisse. Har arbetat som specialistsjuksköterska i cancervården men sadlade om och blev barnmorska. Arbetar numera på en förlossningsavdelning.
Är en pysslare av stora mått. Tycker om att skapa och fixar gärna och mycket periodvis. Mycket impulsiv vad gäller mycket. Älskar att shoppa trots att ekonomin inte alltid tillåter det. Har alltid många projekt på G varav många aldrig kommer att avslutas. Rastlös i själen.
Mia, mer eller mindre... 
hejsan jag undrar vart du köper dina kortdekorationer som barnen och de..
mvh
pernilla
Hej Pernilla!
Förstår inte riktigt vad du menar men tror att du kan mena de stämplade motiven. Oftast använder jag mig av magnolias stämlar eller hÄnglar . De ser lite barnaktiga ut och är mycket användbara. Stämplar dem på papper, färglägger och klipper ut. Sen går de att använda lite varstans…
Hoppas det var det du eftersökte, annars får du höra av dig igen.
/Mia
Hej Mia!
Har nu suttit och läst igenom hela din blogg, tack för att du delar med dig av dina tankar!
Jag är en 29 årig trebarnsmamma som jobbar i försäkringsbranchen och känner ett sug efter att ”byta branch”. Min mamma, min mormor har jobbat i vårdbranchen och jag känner definitivt att detta jag jobbar med nu inte är ”jag”…
Jag undrar rent konkret hur det har gått för dig att plugga samtidigt som du haft små barn, är det mkt läsning på fritiden? vilken högskola pluggade du på? hur ser dagarna ut (tider på skolan) lönen nu när du är färdig? motsvarar jobbet dina förväntningar? Hur är det att jobba skift? hinner du och maken ses mycket? Hur många lediga helger?
Om du orkar får du gärna maila! Tack igen för dina inlägg, kul att få lite ”kringinfo” 🙂
Lycka till!
MVH
J
Svar den 080320
Hej J! Jag har även mailat dig men svarar även här.
Ledsen att jag inte svarat dig förrän nu.
Att plugga samtidigt som man har små barn är jobbigt. Inget att sticka under stolen med. Man har många gånger ångest för att man inte hinner med allt som man vill göra och ganska ofta dåligt samvete för barnen.
Samtidigt kan jag säga att det så småningom blivit en vinst även för barnen. De får en lyckligare mamma och jag vet inte om de faktiskt farit så illa eller om det är mest jag som har haft dåligt samvete. Jag jobbade natt innan jag satte mig på pluggbänken nu igen och visst blev det då längre dagarna för barnen. Jag bor dessutom en bit ifrån Stockholm men pluggade på KI vilket gjorde att tiderna vissa dagar blev långa för barnen.
Samtidigt innebär en högskoleutbildning en hel del eget studerande. I alla fall de utbildningar jag gjort (sammanlagt 3 högskoleutbildningar) innebär mycket eget ansvar där du lägger upp mycket av ditt arbete själv. På min sista utbildning så var mitt minsta barn endast 1½ år då jag startade vilket gjorde att jag försökte planera tiden lite bättre. Alltid läsa studiehandledningen och förbereda arbeten i god tid. Jag tror att jag vann mycket på det.
En bra planering innebär då oftast även att du kan få mer tid över till barnen. Då det oftast förekommer studiedagar så gäller det då att man utnyttjar dem på bästa sätt dvs pluggardet som behövs. Samtidigt kan man om det behövs planera in saker som man ska göra med barnen tex bvc besök, tandläkarbesök och dylikt.
Sen måste jag dock säga att det ibland kan vara svårt att göra det man planerat. Orken och lusten infinner sig inte ibland men det brukar fixa sig i slutändan. Jag är inte en superseriös människa då det gäller plugg men jag brukar komma igenom det ändå med mer kunskaper.
På KI gick vi ofta ca 4 dagar i veckan. Minst en dag var studiedag i veckan. De längsta tiderna var mellan 9-16. Oftast var det kortare tider pga av att det är planerat för att du ska studera själv och söka kunskap. Det var då jobbigare att fixa praktiken då tiderna är annorlunda på sjukhus. Oftast börjar man 7 och slutar på em. eller börjar ca 13 till 21-22 på kvällarna. Då blev det längre dagar och en del pusslande. Jag hade dock en ensamstående mamma som kurskamrat och även om det var en del pusslande för henne så har det gått bra även för henne.
Det som var jobbigast under utbildningen var att hela familjen (främst barnen) var sjuka i stort sett hela förra hösten. Min man ställde dock upp en hel del och tog de flesta VAB dagar.
Lönen som barnmorska är inte så hög. Jag har xxxxx i månaden + bonus och tillägg för obekväm arbetstid. Lönen är dock densamma som jag hade innan då jag var sjuksköterska. Jag tror dock att det snart kommer att börja bubbla i grytorna. Det har börjat höras många ilskna rop på högre löner och det kommer nog att ändra på sig i framtiden.
Just nu jobbar jag natt dvs 70% vilket innebär att jag är ledig en hel del. De få dagar då jag jobbar är jag mycket trött men det är kostnaden för att kunna vara ledig så mycket som jag ändå är. Jag och maken ses mycket mer idag men det var en tuff tid dvs studietiden. Jag lägger mitt egna schema som jag sen pusslar ihop med mina arbetskamrater. Detta innebär att jag många gånger kan vara ledig då barnen har aktiviteter eller saker som ska göras. Vi kan dessutom ha en vecka här och där då jag är helledig då man tex kan ha lite semester.
Summan av kardemumman så vill jag uppmuntra dig till att gå vidare om du inte känner att du trivs. Ett arbete där man inte riktigt känner sig hemma är i stort sett inget mer än en kassainkomst. Visst kan det vara tillräckligt men jag tror mer på att man ska gå vidare och våga göra saker om man vill ha mer. Vinsten blir oerhört mycket mer.
Studietiden har varit tuff men helt klart värt resan och samtidigt så växer man mer som människa. Jag hade gjort om den även idag med facit i handen.
Detta råkade bli långt. Jag har försökt att svara så enkelt som möjligt men kanske blev det lite osakligt. Du får gärna höra av dig om du har fler frågor.
Med vänlig hälsning,
Mia